tincy

Måste skriva lite om den här mysiga veckan också. Nämna den i alla fall! Jag var med om en helt underbar sak i måndags; vi hade en redovisning i skolan där jag inte var tillräckligt förbered enligt mig. Jag brukar verkligen alltid, alltid vara så nervös så jag mår illa inför redovisningar oberoende storlek av presentation eller publik. I måndags däremot, det var helt fantastiskt. Jag kände mig inte nervös en enda sekund, varken innan eller under redovisningen. Det har inte hänt sen……det har aldrig hänt!  Helt fantastisk känsla!

I alla fall så har hela veckan vart liksom…mysig =) Har träffat a special someone i princip varje dag mer eller mindre och det har vart helt tokigt mysigt. Jag blir mer och mer säker för varje dag som går, detta är något jag i slutändan kanske vill satsa på! Jättemysig känsla =)

Har även tecknat mycket denna veckan, det var länge sedan jag gjorde det seriöst. Har fått massa komplimanger också så då blev jag ännu mera pepp och har massa ideér!

I lördags förra veckan vaknade jag upp helt yr och kunde inte gå rakt, tror att jag antingen slog i mitt knä då eller vred det på något konstigt sätt för det har vart jättesvullet hela veckan och gjort jätteont. Borde kolla upp det igen eftersom det inte löste sig efter operationen som gjordes förra gången. Ska bara få tiden till det =P

Imorgon är det julbord som står på schemat. Med underbara människor! Är galet pepp! Piggelindrinkar blir det också ;) nu jävlar!

Hej igen. Tog lite längre tid innan jag skrev om den här helgen. Den tog mycket mer energi från mig, inte fysiskt men psykiskt….

Vi började helgen med att prata om kultur och makt, normer och normkritik samt hade många övningar kring dessa ämnen. Vi lagade även mat då alla hade en funktionsnedsättning.  Jag hade inga fungerande ben, det var delvis jobbigt. Tur att man inte är helt utan armstyrka liksom då hade det vart väldans jobbigt! Var aningen frustrerande ibland när man kände sig lite bortglömd för man kunde liksom inte förflytta sig själv särskilt smidigt. I början skämtade jag om att vara lite bitter men till slut så kände jag mig nog lite bitter också, pga frustration skulle jag tro. Intressant övning. Kvällen avslutades med att jag och en till deltagare fick lite av en överrasknings tenta! En annan deltagare fick kraftiga buksmärtor och stickningar i bröst och ljumske. Det blev mycket ”övning” med att prata lugnande och försöka göra det så bekvämt som möjligt fram tills ambulansen. Det gick väldigt bra. Dock hade personen dålig blindtarm som fick opereras bort men annars gick det bra! Det är kul när man känner att man faktiskt kan någonting!

På lördagen hade vi lite redovisning av en hemuppgift som vi haft från kurshelg 1. Den gick bra enligt mig. Vi pratade om hur media formar individer i samhället och i detta fallet killar/män. Hur media skapar normer och ideal som killar sedan följer. Samt riskerna med det. Mycket intressant =) Senare under dagen så pratade vi även en hel del om härskar- samt bekräftar tekniker, röd & grön cirkel. Mycket intressant alltihopa. Det mest intressanta, jobbiga och bästa på hela helgen var under lördagseftermiddagen/kvällen. Den för mig fruktade livsresan. En uppgift vi skulle göra till denna gången var att göra en livslinje och skriva i 5-10 händelser eller dylikt som påverkat oss som människor och troligtvis vart med och byggt vår värdegrund. Jag valde ut 6 händelser i mitt liv och gjorde två utmaningar med uppgiften, dels att faktiskt prata om mina känslor och sådant som ligger ”under ytan” som jag väldigt sällan pratar om (om jag ens nämnt det för någon tidigare) och välja sådana händelser som jag som sagt ytterst sällan pratar om, dels valde jag att prata först (detta är också något jag fruktar).  Jag hade verkligen ångest och ont i magen inför den här uppgiften då man skulle prata om dessa händelser i sina basgrupper. Jag pratade fort, som alltid när jag är nervös, men saktade ner när jag insåg att dom runt omkring mig faktiskt lyssnade och verkade intresserade av vad jag hade att berätta. Inget dömande alls, bara respekt.  Jag har en gång tidigare försökt lita på en person och berättade då en del händelser som hänt i livet, denna personen svek mig brutalt och bidrog till att jag ännu en gång tappade tron på att människor går att lita på. Jag hade nu byggt upp mer tillit till människor och var fruktansvärt rädd för att det skulle raseras igen. Men den respekten och intresset jag möttes av…jag finner inga ord för hur lättad jag kände mig efteråt. Sedan när jag fick lyssna på alla andra som berättade om sina liv, helt otroligt vilka underbara människor jag lär känna i min basgrupp (och ni andra också såklart!).

På söndagen var det mycket reflektion om helgen och allt som hänt, det var väldigt känslomässigt laddat tycker jag. Mysigt och så fint =) Vi pratade även en del om inkludering och exkludering och hur man jobbar med det. Många kloka tankar kring detta ämne kom upp!

Vi hade även en feedback övning. Var väldigt kul och man fick bekräftat en hel del saker som man känner att man är men som kanske inte alltid syns, då blir man oerhört glad när folk har märkt det!

Jättebra och intressant helg all and all. Jag kom dit med magont och mycket oro och kom därifrån, fortfarande med oro, lite lättare. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över den där uppgiften med livsresan. Har fortfarande en jobbig känsla i kroppen, dock finns där en positiv känsla också. Jag kanske klarar av att prata med mina nära och kära om lite grejer nu också. Inte med en gång men någon gång, senare…

Sammanfattar helgen med två ord: Kärlek och respekt!!!

Nu börjar det bli lite för mycket för mig måste jag säga. Känner att jag bara måste skriva av mig lite.

Just nu är det väldigt mycket som händer runt omkring mig som krockar i mitt huvud vilket leder till förvirring och kortslutning i mitt huvud. Fick samtal från min mamma igår som berättade att doktorn ringt och sagt att farfar inte har långt kvar nu. Pappa har åkt ner och ska nog stanna där tills det är över… Trodde inte att jag skulle bli riktigt så här ledsen över det. Eller, klart jag visste att jag skulle bli ledsen men inte så här ledsen som jag faktiskt är. Men det är så mycket jag blir ledsen över. Dels att farfar kommer dö snart, dels att farmor mår så dåligt över det och är jätteledsen och såklart hur pappa mår och alla andra som berörs av farfars död. Det blir så mycket sorg känsla så det lite svämmar över.

Det som krockar med det här är att jag har glada känslor inom mig också. Dels för att jag vet att farfar mår jättedåligt nu och för honom blir det nog en befrielse att få allt att sluta. Sedan så är det så att jag har fått upp intresset för någon jag tycker om och är väldigt glad över det. Älskar den där varma, pirrande känslan som sprider sig i kroppen! Jättemysigt verkligen. Men det skapar som sagt en krock. När jag är ledsen får jag skuldkänslor för att jag inte kan vara glad för det här med intresset och när jag är glad får jag skuldkänslor för att jag är glad och inte ledsen när farfar kan dö när som helst. Jag vet att det är ok att känna vad man känner för stunden och att man inte borde få skuldkänslor över det ena eller det andra men det är så svårt att koppla bort den känslan. Detta gör så jag blir helt förvirrad och det blir lite kortslutning och det slutar med att jag blandar och tänker på allt och inget på samma gång. Det är exhausting…..

På toppen av detta så ska jag på kurs i helgen och blir det lika intensivt som förra gången (vilket jag tror) så kommer jag inte hänga med till 100%. Det är för mycket i mitt huvud redan. Jag ser såklart fortfarande fram emot helgens kurs! Men det känns som lite dålig tidpunkt just nu.

Även om jag inte nämnde det lika mycket som allt det sorgliga så är jag väldigt glad för att ha blivit intresserad av någon =) Det är mys!